Köttskatt
0kommentarer
"Så stod jag där, med laddad bultpistol i vänster hand och en rakbladsvass slaktkniv nedstoppad i ett hölster knutet till mitt högra ben. Valdemar promenerade som vanligt rakt fram till mig och började nosa runt kring mina fickor efter något mumsigt.
Utan tvekan, märkligt nog, kliade jag honom en sista gång bakom örat innan jag tog ett fast grepp om det, tryckte bultpistolen mot hans lockiga panna och kramade avtryckaren. Han ryckte till som i kramp i samma stund som skottet brann av och blev sedan slapp. Jag drog kniven ur hölstret och skar raskt ett snitt in i hans hals, genom de livsviktiga blodkärlen.
Blodet strömmade ut över mina händer och ut på den kyliga marken, det ångade när den röda vätskan träffade ömtåliga formationer av frost på det bruna gräset under oss. I samma takt som blodet lämnade kroppen såg jag också livet lämna hans mörka ögon"
Skulle man klara av det, då skulle man alltså få sitt "körkort" med rätt att äta kött:
"Köttkörkortet skulle vi få genom att föda upp, slakta, stycka och äta ett djur.
Om alla fick uppleva vad jag upplevde den där morgonen med Valdemar, tror jag att de som fortfarande skulle välja att äta kött efter det skulle göra det med betydligt mer eftertanke och respekt. De personer som inte kunde hantera situationen och acceptera verkligheten bakom köttätandet, skulle då liksom diskvalificera sig från sin rätt att äta andra individer. För äter andra individer är ju faktiskt vad vi gör när vi öppnar det där plasttråget med anonym biff från snabbköpet, även om det inte känns så."
Kunde inte ha sagt det bättre själv. Men det är det här jag menar. Att kan man inte döda ett djur, tycker jag heller inte att man ska äta det. "Man ska inte äta det man inte kan döda". Det ska även tilläggas att mannen som skrivit debattartikeln är köttätare själv.
Vad tycker ni?
Kommentera