Åh, sånt här värmer i hjärtat! Hundar som blivit räddade ifrån djurförsök får för första gången komma ut i solen och gräset! Det var det här vi hoppades att Astrahundarna skulle få uppleva...
Djurrättsalliansen slog larm igårkväll om att Astra var påväg att skicka ännu fler hundar till döden via lastbilar. Aktivister var på plats, se videon nedan. Men som synes - utan resultat. Det gör mig så oerhört ledsen och jag känner mig så hjälplös, där jag sitter 70 mil ifrån. Jag blir förskräckt över hur människor (Astra, flygpersonal som lastar hundarna, chaufförer m.m.) bara kan totalignorera protesterna - för någonstans måste de väl ändå veta att det de gör är helt åt helvete fel? Hur kan man med gott samvete bara fortsätta lasta in hundarna i flygplanet mot en säker död i England, när djurvännerna står och skriker att den ska sluta? Hade det varit jag hade jag stoppat det för längesen och tagit att få sparken - för jag hade VÄGRAT att bidra till detta! Även om jag och fler aktivister kan ses som "extrema" så vill jag ändå tro att de flesta människor har ett hjärta och ett samvete. Men, tydligen inte.
Och ikväll är det tydligen dags IGEN! De har larmat på facebook och jag följer diskussionen - lastbilarna med hundarna har poliseskort och aktivisterna försöker göra allt dom kan för att stoppa detta. Troligen är de påväg till Sturup Flygplats för att sedan flykgas till England.
Jag tänker såhär: Om Astra Zeneca hade rent mjöl i påsen, hade det inte agreat som de gör. Dels hade de kunnat stå till svars på alla protester och uppror, vilket de inte har gjort. De fick även frågan att ställa upp i Debapp i SVT men tackade nej. De fraktar hundarna på sena kvällen och med poliseskort dessutom. Om de inte hade haft något att dölja - varför inte transportera hundarna på dagen? Eller utan poliser? Jo, för att de innerst inne VET att det är så jävla fel det de gör och vet att djurrättsaktivister kommer göra uppror. Jag blir så matt och ledsen över att dom verkligen är HELT osamarbetsvilliga! Tydligen har dom ju bestämt sig för att inga hundar ska omplaceras och därmed få ett drägligt hundliv. Astra (eller någon eventuell mellanhand som hjälper till att genomföra dödstransporterna) skulle ju vinna tillbaka sån oerhörd respekt från ALLA om de bara visade lite medmänsklighet och stoppade denna vansinne!
Jag känner så fruktansvärt mycket hat just nu... Så maktlös och hjälplös och ilskan bubblar inom mig. Nu ska jag maila alla inblandade och fortsätta sätta press på de idioter (som de faktiskt är) som gör den här transporten möjlig. Det sjuka är att många på Astra Zeneca, flygbolagen, flygplatserna, lastbilschaufförerna osv, har säkert hund (eller husdjur över huvud taget) hemma! Och ändå gör man som skillnad på djur och djur.
Djurrättsalliansen fortsätter med sina demonstrationer för Astrahundarna! Kolla gärna på filmen - man blir alldeles glad och varm över deras engagemang! Synd att jag bor för långt bort föra tt kunna delta... Man ser även hur det försöker prata med flygplatschefen, vilket är oerhört pinsamt - hon vägrar att svara på frågor och beter sig allmänt barnsligt. Hon borde ju åtminstone kunna stå till svars för det hon gör och bidrar till.
Den här bilden är fantastisk och jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att de kvarvarande hundarna kommer att räddas! Gilla Djurrättsalliansen på facebook för att få mer information om vilka du kan maila/ringa för att påverka det här i rätt riktning.
Djurens Rätt har lagt ut den här filmen på facebook. Jag var tvungen att hoppa över kastreringen och slaktdelen och även sänka ljudet ibland. Jag mår fruktansvärt illa! Och mitt hjärta slits itu när jag ser hur grisarna behandlas i köttindustrin. Och jag vill gråta av sorg och smärta när jag ser det men samtidigt av lycka när jag ser den andra grisen, Jackpot, som får leva ett långt och lyckligt grisliv på en farm - som det SKA vara.
För det första - underlaget. Kallt, hårt, skitigt betonggolv. I hela deras liv, som dock "bara" är 7 månader (!!!), då de nått en vikt av 120 kilo. Det är så mycket i detta som är så sjukt fel. En gris kan leva i 12 år. En slaktgris får endast leva i ca 7 månader och äta sig feta så de ger mycket kött.
Sen kastreringen när kultingarna bara är några dagar gamla - utan bedövning. Billigt och enkelt, allt handlar om det i den här industrin. Grisarnas välmående skiter man totalt i.
Man ser även att de behandlas som något mindre värt när de föser och slår på dom med pinnar. De ses inte som individer utan som en massa. Någonstans har något gått oerhört fel. De som jobbar med sånt här kan inte ha några känslor över huvud taget. Man ser och hör verkligen hur grisarna lider! Jag skäms över att vara människa och jag känner mig så fruktansvärt hjälplös.
Alla borde se filmen, dock måste jag varna för groteska bilder. Men, se den, och se om det fortfarande känns okej att äta kött.
